Hur sammanfattar eller värderar man egentligen en säsong för ett
lag eller en klubb likt den vi i AIK har avverkat för några månader
sedan? Den resultatmässiga analysen känns ju i mina ögon ganska
självklar - dvs. fiasko. Om jag ser det ur ett egoistiskt
perspektiv så var egentligen det enda jag brydde mig om att i
slutet av säsongen stå som segrare. Har man spelat så länge som jag
och dessutom får chansen att spela i ett så bra lag som vi hade
förra säsongen finns inga andra realistiska drivkrafter att ha.
En yngre spelare kan drivas av att utvecklas, att få
erfarenheter i ett slutspel osv. En tränare kan t.ex. försöka
ändra/utveckla ett spel eller en taktik. En klubb kan ha
organisatoriska eller strukturella målsättningar som nås. Ur sådana
perspektiv behöver inte en kvartsfinalförlust enbart vara en
fiaskosäsong på alla plan.
Jag tror dock att alla i AIK (från yngste spelare till äldste
ideelle arbetande på läktaren) minst sagt hade önskat sig ett
bättre slut för representationslaget.
Varför säsongen slutade som den gjorde är en svår fråga och jag
lämnar den utvärderingen över till andra mer lämpade personer att
genomföra. Är det något AIK Innebandy har i organisationen så är
det kompetens och drivkraft som gör att man går lärande ur det
mesta.
Så till något mer spännande - framtid. Den ser väldigt
intressant ut för både AIK och mig själv även om vi för tillfället
går skiljda vägar.
Klubbens satsning på unga nya spelare blandat med de befintliga
stabila byggstenarna är något som jag tror kommer bära frukt inom
en snar framtid. Hur snar den kommer bli är dock omöjligt att sia
om. Något som känns tryggt är i alla fall att den evigt unge Peter
"Der Kaiser" Fisherström även fortsättningsvis kommer finnas runt
laget, nu som assisterande tränare. Det ska bli kul att följa hans
framfart som tränare då jag vet att han har alla egenskaper för att
bli en fantastisk sådan.
För min egen del bär det av till mer södra breddgrader i form av
Bern i Schweiz framåt mitten av sommaren där jag ska spela med
Floorball Köniz. Det känns grymt inspirerande att testa på att
spela innebandy i ett nytt land och jag hoppas/tror att mitt eget
spel kommer gynnas av det.
Även om man generellt sett kan tycka att innebandyn är sig lik
överallt tror jag ändå att det finns saker som skiljer sig från
land till land. Det kan ju dessutom aldrig vara fel att få chansen
att se saker ur andra synvinklar än sina egna då de riskerar att
bli lite låsta med tiden.
Hur som helst så har jag nu varit på besök i Köniz och träffat
laget, tränaren och klubben som alla gjorde gott intryck på mig. Vi
har ett ungt och talangfyllt lag (framförallt ungt sedan jag nu
kommit dit) som förhoppningsvis kan få ut all talang och omvandla
det till poäng och segrar. Det är inte det lättaste att göra,
vilket historien visat i många olika lag och sporter, men det känns
som möjligheterna finns då många av de talangfulla spelarna i laget
redan har testat på spel i högsta ligan. Tiden får dock utvisa hur
det blir slutändan.
Jag ser i alla fall fram emot äventyret att flytta till Bern med
allt vad det innebär innebandymässigt och socialt. Det finns
säkerligen mycket att lära om sig själv och av andra vilket jag
självklart hoppas göra.
Avslutningsvis vill jag bara tacka mina kära lagkamrater och
tränare för de senaste säsongerna och önska dem fortsatt lycka till
med allt de företar sig.
På återseende